Ab imo pectore.
Har inte varit här inne på aslänge..vad har jag hunnit med denna tid?
1. En resa till Grekland.
2. Linkin park konsert
3. Introduktion på jobbet 3 dagar.
4. Örebro tripp 3 dagar.
5. Inskolning och jobb och after work.
6. Peace and love festival
7. Avslutat ett förhållande som jag inte trodde på (jag och mitt dåliga självförtroende förstör mitt liv).
8. Deppat ihop och insett vad jag borde ha gjort egentligen.
Nu sitter jag här och har ledig helg och har ingen lust att göra någonting egentligen. Lyssnar på deppmusik, varit ute på promenad, försöker plugga lite och överanalyserar allt! Jag försöker känna mig lite gladare för som Puff sa och det hade hon faktiskt jävligt rätt i, så lycklig som jag var med honom fast jag var tvekande hela tiden så har jag inte varit det på jättelänge. Vem vet? Det kanske bara är en fas. Det är det jag lever på nu för att inte bryta ihop och inse egentligen att detta kanske aldrig kommer gå. Men jag måste leva på något och det är känslan jag har kvar under tiden vi träffades. Jag vet och har insett att en stor del var mitt eget fel, vad min osäkerhet för mig själv kan ställa till det och inte tro på vad de andra säger. Jag måste lära mig att öppna mig då man egentligen ska göra det annars funkar det inte.
Just nu dunkar det till i hjärtat varje gång jag får sms. I hopp om att det är han som ska höra av sig och undra hur det är med mig...varje gång det inte är, är en besvikelse..Jag tänker dock inte stressa fram något. Man kan inte tvinga någon att tycka om en. Jag uppskattar att han sa vad han kände, även om sanningen var hård att ta. För jag skulle inte heller vilja stanna hos någon om jag inte känner något för den personen. Iaf insåg jag vad jag ville försent..Kärleken är helt underbar när den går bra, men den smärtan jag kände då det tog slut har jag aldrig upplevt förut och det skar i hjärtat bildligt talat.
Får försöka gå vidare och se vart detta leder någonstans..
Hoppas hitta till den lyckliga Natalie igen för då var hjärtat fylld med kärlek som hon vill dela med sig till alla.
Puss och kram
1. En resa till Grekland.
2. Linkin park konsert
3. Introduktion på jobbet 3 dagar.
4. Örebro tripp 3 dagar.
5. Inskolning och jobb och after work.
6. Peace and love festival
7. Avslutat ett förhållande som jag inte trodde på (jag och mitt dåliga självförtroende förstör mitt liv).
8. Deppat ihop och insett vad jag borde ha gjort egentligen.
Nu sitter jag här och har ledig helg och har ingen lust att göra någonting egentligen. Lyssnar på deppmusik, varit ute på promenad, försöker plugga lite och överanalyserar allt! Jag försöker känna mig lite gladare för som Puff sa och det hade hon faktiskt jävligt rätt i, så lycklig som jag var med honom fast jag var tvekande hela tiden så har jag inte varit det på jättelänge. Vem vet? Det kanske bara är en fas. Det är det jag lever på nu för att inte bryta ihop och inse egentligen att detta kanske aldrig kommer gå. Men jag måste leva på något och det är känslan jag har kvar under tiden vi träffades. Jag vet och har insett att en stor del var mitt eget fel, vad min osäkerhet för mig själv kan ställa till det och inte tro på vad de andra säger. Jag måste lära mig att öppna mig då man egentligen ska göra det annars funkar det inte.
Just nu dunkar det till i hjärtat varje gång jag får sms. I hopp om att det är han som ska höra av sig och undra hur det är med mig...varje gång det inte är, är en besvikelse..Jag tänker dock inte stressa fram något. Man kan inte tvinga någon att tycka om en. Jag uppskattar att han sa vad han kände, även om sanningen var hård att ta. För jag skulle inte heller vilja stanna hos någon om jag inte känner något för den personen. Iaf insåg jag vad jag ville försent..Kärleken är helt underbar när den går bra, men den smärtan jag kände då det tog slut har jag aldrig upplevt förut och det skar i hjärtat bildligt talat.
Får försöka gå vidare och se vart detta leder någonstans..
Hoppas hitta till den lyckliga Natalie igen för då var hjärtat fylld med kärlek som hon vill dela med sig till alla.
Puss och kram
Kommentarer
Trackback
