Fearness.
Rädsla är fan ingen lätt känsla att handskas med. Är rädd för att jag ska fucka upp hela terminen och misslyckas med alla tentor. Det vore ju förjävligt och sedan att flytta tillbaka till korridoren verkar inte heller så frestande. två packisar, ett psycho, peter och moa sen dardan om han nu kommer och adel. Så 5 st normala är vi väl och skönt är väl det!
Min pappa tjatar om att jag ska ta körkortet. Nu finns det inga undanflykter säger han..ska jag eller ska jag inte? Har hållit på sedan jag var 16 med att övningsköra. Önskade att jag aldrig påbörjade vid sån ung ålder. Jag är ju defintivt bäst på att börja saker och aldrig avsluta dem. Kanske borde avsluta den här grejen också? Har avslutat matte a & b som var ett helvete, anatomi del 1 som var en mardröm och körkortet som är en ständig projekt över en själv som man tar upp när man har lite tråkigt och sedan lägger man ner när skolan börjar. Jag har ställt mig frågan varför jag fortsätter som jag gör..rädslan för att misslyckas är alltid ett lyckat koncept i min värld. Alltid lättare att tro att man misslyckas än att lyckas. Konstigt va? Jag tror ju inte ens mig själv när jag säger att jag ska satsa på körkortet varje gång. Har ju gjort det hundratals gånger förr :) Hur tar man tag i sig själv?!
Jag tror jag såg dig vid rondellen. Jag önskade mig att det var du, men nu vet jag inte. Jag borde väl fortsätta vidare med mitt liv och sluta leva i en fantasivärld som jag alltid brukar. Någon som har en idé om att bli av med sådana känslor? Skulle göra allt för det! Aldrig någonsin vill jag känna det igen med någon som har en partner. Fy fan säger jag bara. Sedan kan man diskutera om det var fyllegrej eller inte. Fan ta mig! Jag ska bara bli lite förbannad på honom så brukar det lösa sig av sig självt..men jag vet inte hur? Boxas lite kanske hehe..Tiden läker alla sår. Även de små brukar ta sin tid. Men det kommer när man minst anar det ;)
Sov gött nu. Jag har iaf världens bästa vänner som rår om mig <3
Min pappa tjatar om att jag ska ta körkortet. Nu finns det inga undanflykter säger han..ska jag eller ska jag inte? Har hållit på sedan jag var 16 med att övningsköra. Önskade att jag aldrig påbörjade vid sån ung ålder. Jag är ju defintivt bäst på att börja saker och aldrig avsluta dem. Kanske borde avsluta den här grejen också? Har avslutat matte a & b som var ett helvete, anatomi del 1 som var en mardröm och körkortet som är en ständig projekt över en själv som man tar upp när man har lite tråkigt och sedan lägger man ner när skolan börjar. Jag har ställt mig frågan varför jag fortsätter som jag gör..rädslan för att misslyckas är alltid ett lyckat koncept i min värld. Alltid lättare att tro att man misslyckas än att lyckas. Konstigt va? Jag tror ju inte ens mig själv när jag säger att jag ska satsa på körkortet varje gång. Har ju gjort det hundratals gånger förr :) Hur tar man tag i sig själv?!
Jag tror jag såg dig vid rondellen. Jag önskade mig att det var du, men nu vet jag inte. Jag borde väl fortsätta vidare med mitt liv och sluta leva i en fantasivärld som jag alltid brukar. Någon som har en idé om att bli av med sådana känslor? Skulle göra allt för det! Aldrig någonsin vill jag känna det igen med någon som har en partner. Fy fan säger jag bara. Sedan kan man diskutera om det var fyllegrej eller inte. Fan ta mig! Jag ska bara bli lite förbannad på honom så brukar det lösa sig av sig självt..men jag vet inte hur? Boxas lite kanske hehe..Tiden läker alla sår. Även de små brukar ta sin tid. Men det kommer när man minst anar det ;)
Sov gött nu. Jag har iaf världens bästa vänner som rår om mig <3
Kommentarer
Trackback
